Elias kom nere från Hässleholm med SEVSA igår och vi gjorde en skånerundtur till några småfält. Planet har en intressant Woodcomp-propeller med sabelformade blad som ska utgöra en bra kompromiss mellan stig och cruise. Även 100 hk. Jag upplevde nog att den stack i väg som VSG vid start, möjligen aningen mer tryck i accelerationen, men sen ligger den lätt på 90 kt vid 4200 rpm. Han kan även ligga på 100 kt i marschfart, men sa att där blir det mer skakigt. De har en Dynon motsvarande vänstra i VPL med backupklockor och analoga för motorn. Känns som en lyxvariant av Eurostar. Jag testade en landning på 21 från högersits, vilket gick ok, det är främst skruvgasen man vill vända upp och ner på. Med vanlig trottel är skillnaden mycket mindre.
Senare blev det roteflygning till Sövde. Bo var där och deltog i pricklandningstävling med segelflyget, både som funktionär och pilot som jag förstod det. Bo demonstrerade Grob 109E (tror den heter så), en motorseglare med 16,5 m spännvidd. Han beskrev den som ett slagskepp jämfört mot våra UL. Kändes som ett segelplan, kanske till och med lite som jag minns PA28:an. Trög i roll och lite mer utmaning att flyga helt enkelt. Krävde mer sidroder vid ingång i svängar än UL. Provade även några lättare gungor och alltid gick som förväntat. Man satt väldigt bakåtlutat, modell F-16, även om ryggstöden var justerbara. Axelremmarna kom ut ur ryggstödet, och där var en annan variant på fyrpunktslåsningen.
Sporrhjul också, provade ett par landningar på bana 30 och segelstråket och det gick rätt bra. Kändes som en nos hög landning med VPL, bortsett från att vi talar om en tung pjäs. Den har inga klaffar men spoilers som man reglerar steglöst inför landning. Att hitta känslan för det var liksom A och O, för tog man i för mycket blev det rejält sjunk. Kändes som värsta vingglidningen, och det kan ju bli lite väl spännande över en trädridå. Annars var det att man håller kvar nos hög efter sättning och aktar sig för att dra max spoilers då ytterläget aktiverar hjulbromsarna. Planer skulle kunna ställa sig på nosen. Det allra mest utmanande var taxningen, jag såg inget över noskåpan men inte så mycket det, utan att planet behåller momentum från roderinputen långt efter att man nollställt. Extremt svårt att hålla en rak kurs, och man fick verkligen ligga steget före i tanken för att lyckas. Max sidroder låser också endera hjulet, så där är inte vår variant av tåspetsbromsar. Var även ställbar propeller via en liten "aktersnurra", ett snöre med ett handtag man drog i. Den var lite knepig att få till, men ställde om mellan cruise (varvet blir max 2500 rpm) och stig (varvet kan gå över 3000 rpm). Enligt Bo skulle det inte gå att starta på cruise setting. Ja, kanske hade det gått på en mycket lång bana som Sturup 17-35. Vid avstängd motor finns även ett läge för att flöjla propellern. Annars var det knop och fot på klockorna.
Blir film på de här prylarna sen.
Innan Sövdeturen flög jag en lottvinst från Öppet hus. Var en tioåring som heter Dante och skulle få ett pass på ca 20 min. Tror hans farsa är dansk och har besökt oss rätt många gånger, de bor alldeles i närheten och har sett mycket av våra plan från marken. Grabben var inte direkt flygintresserad, ville inte spaka och sa att han brukade vara flygrädd vanligtvis. Vi flög runt några moln vid 2500 ´över Näset, sen fullstopp på Fridhem och en studs på 21. Inget illamående, försökte hålla lutningen under 20 grader. Endast grabben som hade kamera på denna tur.
Allt som allt blev det alltså att jag flög fyra plan denna dag. Otroligt.
Landning i åkern utanför Lomma nära Jakribyn. Elias trodde Per Halins fält gick i nord-sydlig riktning.
Jag tänkte: "jag säger ingenting"
A bit rough, men som talesättet lyder, "alla sätt är bra utom de dåliga".
Upp igen och "po de" från rätt håll.
Detta ser mer ut som en bana
