Vinden låg ca 60 grader från höger bana 21, 11-14 kt varierande. Kastrup hade gusts på upp till 31 kt, och på ESMS visade metarn runt 20 kt. Med lågtryck och upptornande TWC som kom in västerifrån och strax söder om oss var David orolig för för mycket turbulens, något även graferna för vindstatistiken indikerade om man förstorar upp dem och detaljstuderar. Ute på banan tyckte jag det kändes ok och som läge för bra träning.
Tomgångsvarvet på VSG ser numera ut att ligga på 1200 rpm eller lägre. Höganäs-style.
När vi kom upp började det märkas kyttighet på finalen, och den verkade tillta under kvällen, men vindstyrkan höll sig konstant. Det påminde om senaste Höganäsfinalerna, dock ej lika extremt, men farten stack över vit båge, svårt behålla konstant sjunk på finalen och parera detta samtidigt. Man vill ju gärna hålla upp farten något mer för ökad trygghet och stabilitet. Drar mig till minnes Ronnies tips om att hantera farten med både gas och spak i sådana lägen. David hade en tendens att komma in väl högt på finalen, med något kort medvind i början, men med eftertanke var det helt rätt eftersom det parerade den mekaniska turbulensen från hangarerna och flyttade in tröskeln såsom Håkan anvisat. Blev tre landningar plus ett omdrag med alla sättningar ok. Han körde med tredje klaff genomgående.
1
https://www.youtube.com/watch?v=7XOmkoPkWKA
2 omdrag
https://www.youtube.com/watch?v=jUAx1btWENQ
3
https://www.youtube.com/watch?v=KS5PRS9P70g
4
https://www.youtube.com/watch?v=t_EiIHBZ7hc
Något vi båda glömde var anvisningen att svänga direkt från tvärlinje (eller rättare sagt från climb out) till medvind när det blåser så mycket sidvind. Varvet blir annars onödigt stort och man ligger för evigt på basen. Jag kom till slut på det vid min sjunde landning på 21.
Det måste varit länge sen jag flög med mycket höger sidvind, för de första varven flög jag som på autopilot för svag vind eller vänster sidvind vilket saboterade processen rejält. Sättningarna avgörs ju som bekant av planeringen för hela varvet. Det ser dock mycket snällare ut på filmen än vad det kändes i planet. David hade hade teori om att det beror på vidvinkeln, men vem vet. Tror man kan utesluta bildstabiliseringen, för den har jag många gånger stängt av, med fast monterad kamera, och de dåliga landningarna ser ändå bättre ut på film.Exempel: Med för stort trafikvarv och lång tid på basen (mycket motvind) plus PAX blev det ett helt annat sjunk än normalt, och första landningen kom jag ner på 300 ft vid finalsväng och fick kämpa för rikta in över mittlinjen och sen omedelbart börja motbanken. Kändes stökigt och akrobatiskt och pga turbulensen blev det aldrig läge för mer än första klaffsteg där. Även svängen till final vände jag uppochner på och påbörjade som om det rådde vänster sidvind, dvs tidig sväng. De fem sista landningarna på 21 kom jag ihåg att istället ta ut lätt päronsväng, och voilà, plötsligt började finalen kännas hanterbar igen. De flesta av mina på 21 var med andra klaff.
fel approach
https://www.youtube.com/watch?v=mFiX8Oou8QM
rätt approach med päronsväng på alla fem sista
https://youtu.be/-mci9I8h2Uc
Provade även en bedömnings från 1200 ft korsandes fältet, och trots jag gjorde svängen snäv pga vinden och tog ut och in endast första klaff kändes det för riskabelt att försöka nå fram. Blev ju tvungen att snedda in från vänster och med den vinden och så låg fart hade det krävts ett verkligt nödläge för att fullfölja. Detta är min första misslyckade bedömnings, om man bortser från en med VPL under skolningen utan klaff, en kombination som är näst intill omöjlig vid svag motvind såvida man inte vingglider, och den tekniken tillhörde inte min arsenal då. Men som anekdot, jag tog då ut varvet till nära PPL-mått och Håkan trodde aldrig jag skulle orka fram, men sen fick vi termik vid pölen och omdrag blev ändå nödvändigt.
Även tre fullstopp på Fridhem blev det. Mycket intressant, för där låg vinden rakt i banan för 28, och för ovanlighetens skulle verkade den lika stark som på ESTT. Flög högervarv in och kom på att med den vinden behöver svängen till bas görs mycket tidigare än normalt, för annars driver man liksom bort från fältet och riskerar en onödigt lång och flack final, vilket ihop med turbulens inte alls är kul. Finalen till 28 har även i normalfallet mekanisk turbulens och upplevs som stökigare med hus, väg, en skylt nära tröskeln och närmare till kraftledningar. Andra hållet, bana 10, är i princip tvärtom. Kort debriefing om landningarna på 28 där igår:
1. Förväntade mig med motvind på över 10 kt att stanna efter halva banan, men blev bra mycket längre, vilket såklart beror på att jag denna dag höll högre fart pga kyttigheten. Annars ok sättning. Vindavdriften ger dock att jag får mycket mer sjunk än beräknat, och där blir en bra närbild av Rängs kyrka.
2. Ok, förutom att David påpekade en nosgir till vänster vid sättning. Syns ej på filmen pga hur han håller kameran, men de troliga orsakerna är intressanta. Ett privat skäl är att jag kunde vara snabbare i vissa lägen, tar det lite för lugnt när jag tex häver en nosgir och den sekunden efter kommer tillbaka mot mig. Ett mer allmänt skäl att man har så mycket fokus på andra saker som sättningen, motbank och planets huvudsakliga rörelse framåt att man missar det. I det här fallet var det tack vare att David sa det som jag blev medveten om det.
3. Ok, svänger in på basen tidigare, får en kortare final och bättre glidbana under dessa omständigheter.
https://www.youtube.com/watch?v=Sbi92vVokXY